Maj 2004
Nu har jag sett henne!
Nu är båten nästan stålfärdig! Under 1:a maj-helgen var jag i Daugavpils i Lettland och såg båten för första gången. Vilken känsla! Jag är mer än nöjd med det arbete de gjort.
Letandet efter en lokal för att göra inredningen i har inte varit så lätt som jag inbillade mig. Ska det vara inom en radie av max tio mil från bostaden, kostar det för mycket. Går man längre bort finns det olika former av lokaler för ett överkomligt pris, men då tillkommer bensinkostnaderna som blir långt ifrån försumbara. Rent praktiskt blir det också bökigare.
Lomac kom med ett förslag. De håller själva på att bygga en stålbåt och står i startgroparna för inredningen. De har nu bestämt sig för att göra den via en av sina varvskontakter. Skulle det vara en lösning för mig?
Först sa jag nej. Jag och Torbjörn skulle ju göra inredningen själva! Men jag funderade i alla fall.
Fördelar: Istället för att ha båten på land i två år kommer hon i sjön redan i år. Inga långa resvägar för att arbeta på båten. Det blir proffsigare gjort. Jag kan jobba mer och få in mer pengar.
Nackdelar: Jag hade räknat med att kostnaderna för inredningen skulle slås ut på de två år som båten skulle stå på land. Nu ska den summan betalas i år.
Kostanden för att få inredningen gjord inklusive installation av det mesta kommer att kosta cirka 300 000 kronor.
Det som inte är medräknat är viss utrustning som jag köper själv, dock ska de installera den.
Torbjörn och jag skulle troligtvis inte kunna göra det billigare!
Lite underligt känns det ändå. Jag som skulle bygga mig en båt…
Det som är svårt med att låta båten byggas långt hemifrån är att det blir lite overkligt. Man ser henne inte på riktigt, och ändå ska man fatta en massa beslut som blir avgörande.
Men nu har jag i alla fall sett henne, och då blev det hela mycket verkligare. Båten ska blästras och grundmålas i Daugavpils. Sedan kommer hon att resa landvägen till Estland där inredningen kommer att göras.