Bygget av Artemisia II

Att komma hem från en långsegling är inte alltid helt lätt. Efter att ha levt seglarens liv ska man plötsligt leva på landbacken igen. För många innebär det att gå tillbaka i de gamla vanorna, men så var det inte för mig. Det blev nytt jobb, föreläsningar och en bok.
Om jag räknar bort de första månaderna hemma, har jag trivts bra på landbacken. Längtan efter att långsegla igen har funnits där hela tiden, men inte som en önskan bort utan till. Och det kunde få ta sin tid, eftersom det jag gjorde på land var roligt. Men i början av 2002 började tankarna på att ge mig av igen växa fram, och efter ett par månader var beslutet fattat: jag hade bestämt mig för att försöka segla till Antarktis igen.

Jag började leta efter en ny båt. Min Bianca 27 är en bra båt, men hon saknar ändå vissa kvalitéer som skulle underlätta livet ombord om man vill segla i de vatten jag vill. Med de erfarenheter jag hade fått visste jag precis hur nästa båt skulle se ut.

Men jag hittade ingen. Vissa båtar hade delar av det jag var ute efter, men ingen hade allt. Då stod jag inför ett val; antingen köpa en båt som uppfyllde delar av mina krav eller bygga nytt. Det senare alternativet verkade inte rimligt. Att bygga hela båten själv har varken jag eller min sambo Torbjörn, kunskap till. Även om vi hade det, hur många år skulle inte det ta? Att låta proffs bygga hela båten är en omöjlig ekonomisk ekvation för mig.